I bland känns allt helt rätt. När man ser någon eller något göra det som den trivs med allra bäst eller är skapt och gjord för. I dag så var det just så. Småskogar är också skogar och huserar inte bara en och annan joggare utan även en och annan äldre som springer backe upp och ner och ångrar sitt nyårslöfte bittert när solen går i moln och svetten på ryggen fryser i kapp med snoret som bildat en ljusgrön mustasch under näsan. Förmodligen är det dessa och även vårt lilla sällskap som gör att vi inte ser rådjuren men de finns där. Det blir vi varse när Kilroy bryter personspåret och ger sig av spårande efter rådjur. Annars var det rätt lugnt, såg 3 pers när vi satt på vårt träd och hade apelsinerna på vår stubbe. Kilroy fick flashback minnen till boda då husse inte brydde sig om att hälla upp maten i hundskål utan kastade ut hundmaten utanför trappen så unghunden fick leta efter maten. Han löste det utmärkt även i den lilla skogen och efter han slukat 3 dl hundmat satt han och psykade husse och matte och hoppades att de skulle dela med sig av sina tunnbrödsrullar men icke sa nicke. Kaffet, tunnbrödsrullarna och apelsinerna fick han inte smaka av i dag. Ett par timmar senare ligger han under tvbordet och är mycket nöjd. Nu ska vi bara hitta en ny sliten skog och sen bär det av igen. Då får vi ta stora ryggan som vi gjorde när vi bodde i stugan och gjorde dagsutflykter för glatta livet.