Sverige, sverige älskade vän.....

träd och måne

God Jul önskar flocken, nu tar husse & matte helg, hunden övar sig på att spåra älg.

Precis inne från en till tur kring ån. Denna välsignade äckliga å som ändå höjer Linköpingsvärdet något. På något sätt så återvänder jag dit på ungefär samma sätt som jag återvänder till viss musik. Både med glädje och sorg. Det har utspelat sig mycket kring den ån, många tankar har tänkts och förnekats om vart annat. Magiskt men tragiskt som någon sa första gången jag bodde vid ån. Det är många som uppskattar ån. Alla varianter av joggare, a-lagare och hundägare rör sig därnere, på gott och ont. Sen kombineras dessa tre varianter. Joaggare - hundägare och alagare -hundägare är något man allt som oftast stöter på. Har dock inte sett en joggande alagare än men det är väl förmodligen bara en tidsfråga. Det är mycket bra att öva hundmöten kring ån då gångvägen är rätt smal på sina ställen. Löptik i området men Kilroy klarade möten bra idag. Kanske för vi tränade lite vardagsagility idag när vi tog hela ån. Hoppa upp på bänkar, krypa under bänkar. gå runt förtäjningsblock mm eller bara plats. Husse jobbar så mycket nu så träningen har blivit lidande sen ledarkursen slutade men nästa söndag är det spårsöndag vilket jag ser mycket fram emot. Nu sussar Kilroy sött i soffan.

Jag gillar söndagar, för det är vilodagen. I dag ska man egentligen bara vila. Missförstå mig rätt, jag tror på Jesus och allt sånt men det här med att släpa sig upp för att gå till kyrkan där man dunkar varandra i ryggen för man varit duktig och kommit till kyrkan är inte riktigt min grej. Om gud fadern själv vilade en söndag så tycker jag man själv kan göra det med, speciellt i dagens stresssamhälle. Nu blir visserligen inte jag lättstressad men iaf. Om någon nu skulle då försöka dömma mig för att jag tycker så här kan jag bara säga att det är min namnsdag i dag så det så. Sug på den här säger jag bara!! HAHA!!

Spårkursen blev flyttad till nästa söndag så idag ska jag och hunden ta en snabb sväng vid ån innan det är dags för en långsam och härlig frukost. Det absolut bästa med hela den här dagen, dock har jag varken baccon eller ägg hemma men jag tror jag klarar mig. Mitt största problem fram till frukost är om jag ska dricka the eller kaffe. Kaffe är egentligen det självklara valet men vattnet i den här fastigheten suger och är skitäckligt. Tycker de borde kolla rören snart för det stinker i badrummet. Nu är jag dock van. Avslutar inlägget med lite uppmuntran, när jag är nere så är det egentligen bara två saker som jag kan bli superglad av, valpar och bra musik. Här är både och, hunden från världens bästa Andrummets kennel.

Kilroy & Teddy

I dag så regnar det, har gjort det nästan hela dagen. Inte jättejobbigt regn utan ganska soft normal, svenskt, friskt höst regn. Fast det brode vara vinter kan man tycka när det snart är lucia och allt. När jag och hunden kom in från sista kvällspromenaden så kändes det som något saknades. Som om jag tappat något eller glömt något. Det var ett sånt där Teddy-moment, altså ett sånt där ögonblick då jag önskar extra mycket att det var som förr då jag hade två hundar, en stilig, ståtlig och stark valp, och en tanig och väldigt annorlunda unghund. Det var så mysigt att ha två hoppande små troll där den ena absolut inte skulle gosa och den andra till varje pris skulle sitta i knät. Trots att de var bröder, eller halvbröder så var dom både lika och olika varandra. I dag har Teddy det superbra hos en supergo familj och det känns nästan som det var meningen att han skulle hamna där för han är så duktig och stilig på alla kort och verkar stormtrivas. Men vad kan man förvänta sig med två toppenföräldrar och toppenppfödare. En dag kanske jag kan ha fler hundar igen, hoppas det iaf för innan mina tollare kom in i mitt liv vet jag inte ens hur det var. Så letar du efter en bra hund med mycket motor, stort hjärta och lagom storlek så är kanske en tollare något för dig. Det är iaf min favvoras, hands down.

Och vad hände med 1:ans hår. Snyggast var hon ju förr.

Amanda Fondell

Det var taccos som stod på menyn och jag åt till Johanna försökte plocka bort tallriken och sen åt jag lite till. Stoppade faktiskt i mig 3 godisar med. Längesen jag åt godis, det är inte jättegott faktiskt. Trodde vi skulle på spårkurs i dag, sen ringde Thomas och sa att det var på söndag, sen ringde han igen och sa att det var nästa söndag. Sablar tänkte jag, då kan jag ju jobba hemma lite i helgen. Men tror jag skippar det. Strax i väg med delar av familjen till Babettes där Johanna jobbar. Ett bra ställe men lite dyrt, och mycket mammor med skrikiga barn men dock sveriges bästa kvinnliga barista, Lydia så ibland är det värt det.

Nu när julen närmar sig så har vi mer och mer kunder på jobbet som är ute och letar efter julklappar. I går var det en förtjusande flickvänn som köpte en MacBook Pro 13 + tillbehör till sin pojkvän. Självklart var vår julkampanj något hon uppskattade då hon fick 500:- av oss att handla valfria tillbehör för. Jag vet en pojkvän som blir glad i jul. Johanna fick en förtidig julklapp i form av en plånbok som rymmer 1 iPhone, 4 kreditkort och sedlar. Tillverkare är P.A.P, kalasbra sak och snygg. En sak som jag själv fastnat för är dock en liten enkel högtalare. Lägg den på ett bord, i en hylla eller håll den mot dörren och vips låter dina iOS produkter 100 gånger starkare. Hur cool som helst. Perfekt när man åker bort och vill ha kanonljud med sig!!

Kilroy på sin favoritplats

Historia: Kring 80-talets början så importerades denna typ ganska flitigt till Sverige. Söta som små nallar var dessa typer men få anade att den envishet och viljestyrka som fanns i denna ras skulle ge många huvudbry en lång tid framöver. Var rasen på rätt humör kunde de tränas i allt från olika sporter på elitenivå till att utföra diverse konstnärliga konster för var och en som ville höra på. På andra sidan atlanten fungerade rasen som en all-aroundhund. Förmodligen var det både utseende och möjligheterna som gjorde att man importerade de flesta varianter från syd-amerika utan att veta vad man fick.

Mentalitet: Lättlärd, absolut men bara om rasen själv vill. Hittar man motivationen så kan man gå precis hur långt som helst men det är inte alltid det lättaste då rasen är självständig och envis. Ett knep som många tar till är mat vilket rasen ser som en stor belöning och gör det mesta för att få. Ett varningens finger ska dock höjas för det är högst vanligt att detta leder till mataggressivitet vilket många har haft problem med. En tallrik med köttbullar under julen kan man inte lämna ens för ett ögonblick för varje chans rasen får att få i sig sin favoritmat tar den utan att bry sig om konsekvenserna. Även om den efter den ätit upp verkar mätt och belåten så ska man inte störa den kring matskålen, vilket man visserligen inte ska göra med någon ras men denna kommer högljutt protestera med både morrande och skällande och i vissa fall markeringar. Det är nog det enda faktiska problemet. I övrigt en glad och trevlig familjemedlem som dock kan vara något reserverad mot främlingar. Släpper flocken in en främling går den med på det men det är inte säkert att om samma besökare kommer själv för att ex vattna blommorna släpps in lika lätt. Den är en bra och tyst vakthund som månar om sin flock och inte drar sig för att själv bestämma om flocken behöver skyddas. Testar gärna gränserna om någon skulle vara "hundrädd" för det märker den omedelbart. I övrigt relativt tyst, skäller sällan men kan i slyngelåldern lätt hamna i slagsmål med andra hanar om inte ägaren läser av kroppsspråket rätt. Detta kan följa med upp i åldern i synnerhet om det finns löptikar i området då rasen är mycket revirmedveten. Detta kräver att man socialiserar valpen tidigt och lär den vart gränserna går.

Fysik: En medelstor ras gjord för att vandra i höga berg. Så beskrivs rasen som har korta men kraftiga ben som gör att den i normal takt kan gå väldigt länge och väldigt långt under en dag. Dock kräver inte rasen särskilt mycket motion utan det viktigaste är att den får vara med flocken och blir mentalt stimulerad. Bred överkropp för dess stora lungor som behövs i bergen. Färgen är oftast mörkare och pälsen är tjock och oftast svart. Ögonen är vid födseln svart men utvecklas sedan till alla varianter av brun. Vikt: 65-75 kg Längd: 160-170 cm

Slutsats: Vill man ha en utmaning och vill kunna prova på de flesta aktiviteter är detta en ras för dig. Dock krävs en del förkunskaper och envishet. Är man dock bredd att lägga ner den tid och engagemang som krävs så har man en vän för livet.

palis

Nu ligger frosten kvar längre på morgonen, man kan se små tassar på trappan om man tittar noga. Det är gulligt. I övrigt så är ju den här tiden sämst, snart är det jul. Ännu en helvetes helgdag. Hate the helgdagar. Det vara bara i Jönköping det var hyfsat trevligt för julstämningen. Men nu ska man genomlida det igen. Men kanske är det annorlunda i år. Man kan hoppas det, denna mörkertid, vintertid.