Jag brukar oftast harva på oavsett vad som händer. Ni vet, röra på sig i livet, ta sig framåt. Dock brukar jag gärna dela med mig av mina synder och depressioner. Detta år tar priset. Backstabbad på jobbet, backstabbad privat, iof kanske det är mitt eget fel och dessutom backstabbad av CSN, fast där är det nog mest mitt eget fel också när jag tänker efter. Jag fick ett tips om att börja lita på folk, yeah right liksom. Även Jesus hade en Brutus - så på det sättet så är jag ju helt rätt för mig att nu som färsk 30-åring vara där jag är. Dock så har jag upptäckt charmen med grabbvänner igen. Jag nämner dom här utan inbördes ordning: Carl-Johan, Jesper, Joel, Jonathan, Marcus, Samuel & Simon. Folk man kan lita på när det gäller, sånt uppskattas. Fick höra flera visa ord av dessa män under detta år, detta helvetes år. Flera av dom ordern sparar jag. Ett ord har jag glömt men minns att jag tycker det var mycket bra, eller nu minns jag! Backa med släp! Sen återkom uttrycket "gå in i cellen" vilket var mycket bra. Hade gärna gjort det handgripligen om jag inte haft hund och jobb. Så nu är jag kvar ett tag till, som en sårad krigare. En sårad krigare med en iPad och en iPhone och annat trevligt. Medan jag är på väg tittar jag i backspegeln och ser något vackert - kanske är det lika vackert eller vackrare när jag kommer tillbaka. Trots allt brukar jag gilla våren mer.