Precis inne från en till tur kring ån. Denna välsignade äckliga å som ändå höjer Linköpingsvärdet något. På något sätt så återvänder jag dit på ungefär samma sätt som jag återvänder till viss musik. Både med glädje och sorg. Det har utspelat sig mycket kring den ån, många tankar har tänkts och förnekats om vart annat. Magiskt men tragiskt som någon sa första gången jag bodde vid ån. Det är många som uppskattar ån. Alla varianter av joggare, a-lagare och hundägare rör sig därnere, på gott och ont. Sen kombineras dessa tre varianter. Joaggare - hundägare och alagare -hundägare är något man allt som oftast stöter på. Har dock inte sett en joggande alagare än men det är väl förmodligen bara en tidsfråga. Det är mycket bra att öva hundmöten kring ån då gångvägen är rätt smal på sina ställen. Löptik i området men Kilroy klarade möten bra idag. Kanske för vi tränade lite vardagsagility idag när vi tog hela ån. Hoppa upp på bänkar, krypa under bänkar. gå runt förtäjningsblock mm eller bara plats. Husse jobbar så mycket nu så träningen har blivit lidande sen ledarkursen slutade men nästa söndag är det spårsöndag vilket jag ser mycket fram emot. Nu sussar Kilroy sött i soffan.