För er som inte visste så bor jag i en stuga ute i skogen. Det blir toksvart kring 19snåret vilket gör att man ogärna går ut eftersom det finns en rejäl stam vildsvin här. En vandringsstav finns här och överväger att göra ett par störar med spetsar som man kan ha utifall att nått skulle hända. Vet inte hur lagligt det är fortfarande. Mycket man gör här ute är tänker, på framtiden. Hur det blir när man flyttar tillbaka någonstans, vet inte riktigt vart. Man planerar, det är ett sätt att reta tanken, stilla sin flykt. Här ute hinner tankarna ifatt en, eller de drar i en. Det är skönt att kroppen är still. Mycket tänker man på relationer till andra, tvåbenta som fyrbenta, flickor och pojkar. Som nybliven hundägare så mailar jag dels med Kilroys syskons hussar och mattar men även andra. Folk, gamla vänner lägger in kommentarer på face när de får se valpen där. Folk man inte haft kontakt med, folk som mand ragit sig för att heja på säger man hej till igen, det är säkert likadant för dom. Är man älskad eller hatad? Fruktad eller omtyckt, respektlös eller respektingivande. Livet är ett spel, där alla spelar efter egna regler men bluffar genom att låtsas att vara en del av det spel som "dom" säger att det ska vara. Mitt spel, det är kanske inget fel med det men jag är både vinnaren och förloraren. Det fanns ett test på facebook om nått med gravsten, minns inte vad jag fick men eftersom döden hälsat på min familj med jämna mellanrum så har jag redan listat ut det, vad det ska stå.