Minnen om min första tjej diskuterades. Eller det kanske inte diskuterades

men det kom upp. Det var en gång, så länge sedan kom jag och tänka på.

Mycket vatten under broarna har runnit men jag känner mig mer levande,

jag känner livet i mig mer än någonsin. Som att komma hem.

Det här fotot har jag haft länge länge. Skolavslutning och världens lyckligaste tonåring.

Nu är jag inte det längre, mitt stora gråa PC-huvud har bytts ut mot ett vitt lätt MAC-skal.

Min lilla blå mobil som alla mina jämnåriga bröder också hade, kanske var en grön, har bytts

ut flera gånger och blivit till silver. Då var vi små, nu är vi stora. Mitt pojkrum har via tom lägenhet, 

korridor och kollektiv tillslut blivit ett hem att njuta i. Här upptäcker jag att jag aldrig riktigt haft en 

vardag. Senaste upptäckten är Tom Pettys  It'll All Work Out, den finns med i mitt soundtrack. I mitt vi.

Nu har jag börjat blogga, jag ska aldrig sluta eller för att citera någon annan som sagt det bättre än jag.

"Mina läppar hava blivit glödande kol, jag minns ej mer, när det började brinna..."   Edith Södergran