Den här dagen berör många. Jag hoppar över snacket om kommersen och

att det bara är en dag som vi ska köpa saker till varandra. Jag hoppar allt.

Jag skriver om känslan. Jag minns när jag var ung, jag minns när jag mindes

allt. Nu är jag inte längre barn och har inte längre det kvar, det ljuvliga, hemliga

och vilda. Det som människan bara upplever när hon är barn och glömmer när

hon är vuxen och inte har samma rätt till paradiset. Då var det oförstörbart, oskyldigt

och äkta. Då fanns oskulden kvar, då vi var oslagbara och kunde tänka oss att

stå framför dörrarna till himlen.

Jag gjorde en skiva en gång, det blev min debut och min biljett till att försöka beskriva allt

det där och om hoppet att hitta det äkta, med guds hjälp, trots att barndomen blåst bort.

Snart kommer det ytterligare kultur hoppas jag.  Om någon annan tid innan då, då våra

hjärtan slog i takt, för nu så är jag slaven utan makt.

Men snart ska jag gå runt i staden och dela ut alla hjärtans dag kort. Ska bara duscha

först. Och äta, det glömde jag nästan igår. Tanken? Ja inte är det jag som gjort korten iaf.